Läsdagbok 3

Berättarperspektiv

Boken dubbelgångare har flera berättarperspektiv. Det finns 1:a person, 3:e person, nutid och dåtid. Boken innehåller också lite av point-of-view-karaktär. 1:person är jag-form och det hittar man till exempel i den här meningen ”Jag andades som om jag hade varit under vatten för länge.”. Det är jag-form, alltså 1:person.

3:e person är han eller hon. I boken finns det på flera ställen, till exempel i denna mening ”Hennes blick var vild och jublande, men i ögonens mörka mitt fanns det nåt som liknade rädsla.”. I meningen finns ordet ”hennes”, vilket är hon.

Det finns också både nutid och dåtid. Men boken innehåller mest dåtid. Nutid finns till exempel i de här meningarna ”Du är rädd. Vad är du rädd för?”. I de här meningarna är det

ordet ”är” som avgör om det är nutid eller dåtid. Om ordet hade varit ”var” (”Du var rädd. Vad var du rädd för?”) hade det varit dåtid.

Man ser att en del av berättarperspektivet är dåtid genom den här meningen ”Jag såg mitt ansikte i spegeln.”. Ordet ”såg” förklarar att det är dåtid. Hade ordet istället varit ”ser” (”Jag ser mitt ansikte i spegeln.”) hade det varit nutid.

Boken varierar point-of-view-karaktär. I olika kapitel handlar det om olika karaktärer. En bit i början av boken handlar det varannat kapitel om två karaktärer.